Nutidens pirater – Afrikas organiserade brottslighet

Om de hade tillhört försvaret i ett västland skulle de ha betraktats som elitsoldater. Från enkla båtar äntrar de stora fartyg och tar kontrollen. Men de är pirater, sprungna ur Somalias kaos. Forskaren Karl Sörensen vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har studerat problemet och menar att lösningen inte finns till havs utan i land.

Puntland  ligger i norra Somalia. Här finns tusentals restauranger och hundratals olika former av underhållning och avkoppling som alla väntar på besökare. Puntland är vänligt och säkert för utländska besökare. Människorna är varma och gästvänliga. Så skriver Puntlands turistmyndigheter på sin hemsida.

Alla utländska besökare håller nog inte med om beskrivningen. Särskilt inte de som kapats av pirater. För Puntland är hemvist för världens värsta pirater.

I det sönderslitna Somalia är Puntland liksom Somaliland relativt självständigt och här härskar inte det kaos som råder i söder.

Somalierna är ett nomadfolk. Globaliseringens gränslösa värld passar dem. För vilken nomad bryr sig om gränser? Och vilken nomad kan överleva som inte är smart och anpassar sig.

Här möter den urgamla nomadkulturens dagens globalisering där allt ska vara just in time och just enough. På havet korsas de här två världarna. Fartygen ska vara framme exakt på timmen och de har inte fler ombord än vad som precis krävs för att klara fartyget.

Karl Sörensen är försvarsanalytiker vid FOI. Han ingår i kärnan av FOI:s Afrikagrupp och är specialiserad på expeditionär förmåga. Havet utanför Somalia har fått en särskild aktualitet för Sverige i och med erbjudandet att sända korvetterna ”Stockholm” och ”Malmö” som stödfartyg till den internationella flottstyrka som ska skydda sjöfarten.

Karl Sörensen har studerat piraterna inom ramen för en större Somaliastudie där han bland annat tar upp klansystemet och konflikten mellan Eritrea och Etiopien som en drivkraft bakom sönderfallet i Somalia.

– Även om piraterna utgör ett problem bör man betänka att det i sundet årligen går cirka 16 000 fartyg. I år har det rapporterats cirka 80 piratangrepp. Det som skrämmer mig mest är inte själva kapningarna utan risken för att det sker en stor fartygsolycka. Vad skulle hända om piraterna slår ut kommandobryggan och en supertanker dundrar fram herrelös i 20 knop. Många laster är dessutom farliga, säger Karl Sörensen.

Han är skeptisk till att en utökad flottinsats är lösningen.

– Problemet finns i första hand i land. Det är alltid en stat inblandad i sjöröveri. Antingen att man stödjer den eller att man är passiv. Man måste gå djupare i analysen än att bara konstatera att piraterna är pirater.

Karl Sörensen säger att sjöröveri bäst är att betrakta som organiserad brottslighet och inget annat. Någon terroriststämpel vill han inte sätta på piraterna.

– Ofta är organiserad brottslighet parasitär. Den utnyttjar något som redan finns i samhället. Som att sälja sprit och cigaretter. Piratismen är däremot vad vi säger komplementär, den tillför något nytt. Och den handlar framförallt om att tjäna pengar. Det finns dock två aspekter på det somaliska sjöröveriet som kan sägas vara politiska. Dels måste de verka politiskt för att skydda sin verksamhet. Dels finns det en misstanke om att klansystemet kan spela en roll i bakgrunden. Somalias president kommer från samma klan som dominerar i Puntland.

De somaliska piraterna drog in på scenen för fem år sedan. Hur det började är inte glasklart.

– Enligt en teori  kan man söka orsaken i rovfiske. Utanför Somalias kust går danska och spanska fiskeflottor. De somaliska fiskarna såg sitt levebröd hotat och en dag beväpnade sig några fiskare och angrep en utländsk fiskebåt för att, som det hette, ”skydda somaliska vatten”. För arbetslösa fiskare har piratlivet nu -blivit en födkrok.

Karl Sörensen varnar för att underskatta somalierna.

– Man lurar sig om man tror att det bara handlar om förbittrade unga män med kalasjnikovkarbiner. Piratverksamheten är mer sofistikerad än så. Somalierna har tvingats vara smarta för att överleva.

Så här går det till i korthet. Via internet, kanske även insiderinformation hos rederierna, eller spanare i olika hamnar, plockar piraterna ut sitt mål. När det är dags inleds operationen. Några personer går ned till hamnen och värvar daglönare för uppdraget.

– Betalningen kan se olika ut. De som gör själva insatsen får ibland bara betalt för dagsverket och ibland en andel av bytet. Det är inte som i gamla pirattider där de ombord delade lika.

Sedan åker de ut i ett par små båtar, ofta fiske-båtar som inte längre används. Tre eller fyra beväpnade män i varje båt. Att borda fartyget är inget större problem.

– Det finns uppgifter om att säkerhetsföretag i väst utbildade somalier i hamnsäkerhet och som tullare. Då fick de lära sig hur man bordar ett fartyg. Ju högre fribord desto svårare, men piraterna har till och med tagit sig ombord på en supertanker. De klättrar helt enkelt upp på den stege som av säkerhetsskäl måste finnas på fartyget, eller så använder de sig av repstegar.

På internationella marinbyråns hemsida (www.icc-ccs.org) ges tips om hur man und-viker pirater. Ett elektriskt stängsel rekommenderas. Strömmen är inte dödande. Ett franskt fartyg använde en annan form av icke-dödande vapen, en ljudkanon. Han som skötte kanonen blev dock beskjuten och en kula rispade huvudet.

– Det här är en orsak till att det är så svårt att skydda sig mot pirater. Redarna förbjuder besättningen att använda våld. Om de gör det svarar piraterna med mer våld. Det är illavarslande att piraterna nu sägs ha med sig raket-gevär. En träff i kommandobryggan kan slå ut hela fartyget.

Det säger sig självt att i en miljö där det till och med är för farligt att röka bör man avhålla sig från att använda skjutvapen.

Väl ombord uppsöker piraterna kaptenen och anger en ny kurs. Båten förs till en skyddad plats i Puntland och besättningen låses in. Kontakt tas med redaren som i sin tur kopplar in sitt försäkringsbolag. Sedan kommer parterna överens om en summa och rederiet återfår fartyget. I slutändan får man förmoda att rederiet låter konsumenterna betala. Frakten råkade ju bli dyrare än beräknat.

– Pengarna överlämnas ibland i något land i Afrika. För somalier spelar gränser ingen roll. Pengarna ska vara i kontanter.

Vad det kostar att få tillbaka sitt fartyg  är naturligtvis en affärshemlighet. Summor på 3,5 miljoner dollar har nämnts. Ett bra piratår som 2007 sägs ge cirka 30 miljoner dollar.

– Det är mycket pengar i ett så fattigt land som Somalia. Det finns en fara i att föra in så mycket pengar i ett land som håller på att falla sönder. Man vet inte vart pengarna tar vägen och det skapar inflation.

Karl Sörensen har redan räknat upp en rad skäl varför det är svårt att komma åt piraterna. Här är ytterligare skäl:

• Ett konvojsystem liknande det som fanns under andra världskriget skulle inte fungera. Inget rederi har råd att låta en båt ligga och vänta i en hamn. Att dessutom klunga ihop en massa båtar är, som Karl Sörensen säger, ”som att klämta i middagsklockan för pirater”. Skulle fartygen gå i en konvoj har de snabbare fartygen inte råd att anpassa farten till de lång-sammare.

• Den legala aspekten. När blir en pirat en pirat? Det kan ju inte vara förbjudet att åka omkring på det fria havet även om man ser ut som en pirat. Knappast inte heller att vara beväpnad med tanke på hur oroliga tiderna är. Det är nog först när piraterna gått ombord som de blir pirater och då är det för sent och för farligt att göra något. Danskarna på en fregatt lyckades gripa några pirater, som de sedan  var tvungna att frige i land. Ett undantag  är möjligen Frankrike som har en flottbas i Djibouti. Fransmännen gick i land, grep piraterna och förde dem inför rätta i Paris.

• Piraterna kan anpassa taktiken. När fartygen går längre ut, minst 200 sjömil från kusten, har piraterna ett motdrag. De har före detta sovjetiska trålare som ligger långt ute och är moderfartyg till de små piratbåtarna.

• Framförallt kommer sjöröveriet att finnas i en eller annan form så länge det är lukrativt.

Hur ska man då göra? Karl Sörensen har några antipirattips. Det gäller att angripa på flera fronter, säger han.

• Fartygen måste visa bättre disciplin och följa regler och rekommendationer. Gör de det är risken för piratdåd mycket mindre.

• Stoppa rovfisket i hopp om att piraterna återgår till att vara fiskare.

• Inse att det ligger en stat bakom piraterna.

•  Öka det internationella engagemanget i -Somalia.

• Följ piratpengarna. I vems fickor hamnar de?

• Fler örlogsfartyg är en hjälp, men inte den enda lösningen. Det har bara lyckats när det handlar om enstaka piratfartyg.

• Öka trycket på piraterna så att det inte blir lika lönsamt.

Jan-Ivar Askelin text, Martin Ek grafik Framsyn 2008/4