Forskarna varnar för ryska björnen

Ryssland innebär i dag inget militärt hot mot Sverige. Faran ligger i att den demokratiska utvecklingen försämras. Ryssland riskerar att bli mer isolerat och aggressivt och på sikt kan landet återigen utgöra ett säkerhetspolitiskt hot. Det framgår av en ny rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

En oroande utveckling. Så skriver Jan Leijonhielm och andra FOI-forskare i den stora rapporten om Rysslands militära förmåga i ett tioårsperspektiv. Demokratiutvecklingen går bakåt och auktoritära drag stärks allt mer, skriver FOI-forskarna.

För alla som trodde att Ryssland ändå var på rätt väg kan nog läsningen av denna rapport vara lika skrämmande som överraskande. Den spelar en viktig roll för hur regeringen bedömer det ryska hotet.

Robert Larsson är inne på sitt andra FOI-år och detta är en av de viktigaste rapporterna han medverkat till. Han var 13 år när Berlinmuren föll.

– Det kan nog stämma att den gängse bilden av Ryssland släpar efter, säger han.

Robert Larsson är statsvetare med Kaukasus som specialitet. Han arbetar också med frågor om rysk energi och militär styrka.

Övriga forskare som deltagit i rapporten är Ingmar Oldberg, Caro Vendil Pallin, Jan Knoph och Wilhelm Unge.

Jan Leijonhielm, projektledare för Rysslandsstudierna, har varit med längre och sett hur den gamla kommuniststaten föll och kastades in i ett demokratiskt kaos för att nu återgå till ett sovjetliknande mönster. Detta börjar nu allt mer kritiseras i omvärlden, till stor irritation för Moskva.

– I praktiken är Ryssland åter en enpartistat, säger han. Presidenten har mycket stora befogenheter. Han är administratör och ingen politiker. Han vägrar att ställa upp i politiska debatter och understödjer inte demokratiska krafter. Spärren för att komma in i parlamentet, duman, är satt så högt som till sju procent. Det betyder att det i praktiken är mycket svårt för nya partier att komma in. President Vladimir Putin är dessutom så stark att han förmodligen skulle kunna ändra grundlagen och sitta kvar efter 2008. Men han eller hans krets kan lika gärna plocka fram en egen presidentkandidat, som presenteras för folket i lagom tid inför valet.

Risk för ett aggressivare Ryssland

FOI:s Rysslandsrapport är beställd av regeringskansliet och kompletterar den militära underrättelsetjänstens bedömningar.

– Vi inriktar oss främst på samhälls-utvecklingen och gör en bedömning av vad den kan betyda militärt. Det är viktigare för oss att analysera den ryska ledningens politik och miljö än att lista typer av vapen, säger Jan Leijonhielm.

– Slutsatsen i vår rapport är att Ryssland i dag inte utgör något militärt hot mot Sverige. Faran ligger i att den demokratiska utvecklingen försämras. Det finns tecken som tyder på att vi kan få se ett starkare, aggressivare och mer isolerat Ryssland, som kan manövrera sig in i farliga lägen och föra utvecklingen tillbaka till frostigare relationer med omvärlden. Försvinner spärrarna kan Ryssland således utgöra ett säkerhets-politiskt problem i framtiden.

Det som hänt sedan den förra rapporten för två år sedan är, enligt Jan Leijonhielm, att då kunde man se att den demokratiska utvecklingen var på väg att plana ut. Nu ser vi att den är på väg tillbaka.

– Det är illavarslande att utvecklingen bort från demokratin nu kopplas samman med en starkare militärsektor i vilken stämningen blir mer omvärldsfientlig.

Ryssland är fortfarande ett ekonomiskt sett primitivt land vars inkomster till största delen baseras på råvaror. Olja och naturgas är de största tillgångarna. Vid enstaka tillfällen slår den ryska oljeexporten Saudiarabiens. Sex procent av världens kända oljereserver och 30 procent av naturgasreserverna finns i Ryssland. Allt fler länder blir också mer beroende av ryska energiråvaror. De gamla öststatsländerna går på rysk olja. Men även Tysklands beroende av den ryska energin ökar. Och det leder i sin tur till att Tysklands östpolitik påverkas.

– Förbundskansler Gerhard Schröder kritiseras hemma för att ligga för lågt i kritiken mot Tjetjenienkriget, säger Jan Leijonhielm. Risken är att samma sak händer i Sverige, eftersom den ryska andelen av Sveriges importerade olja ökat från 5 till 20 procent under bara ett par år. Vid en konferens om Tjetjenien i Stockholm lät exempelvis Moskva förstå att man inte skulle uppskatta att svenska utrikesdepartementet skickade en representant. UD ställde heller inte upp. I sista stund lämnade denna person återbud förebärande familjeskäl.

– Detsamma gäller journalister, säger Robert Larsson. Risken finns att man inte får resa till Ryssland om man ställer upp på en konferens om Tjetjenien. Duman bestämde nämligen helt nyligen att den som var respektlös i sin inställning till Ryssland inte skulle få visum.

– Det här gör det problematiskt för alla som studerar Ryssland. Inte minst för forskare, och det har blivit svårare att knyta kontakter med ryska forskare eftersom de riskerar att åtalas. Och ett åtal innebär nästan automatiskt en fällande dom.

– Vi ser också att Ryssland placerar allt fler länder i facket Rysslandsfiender. Här finns givetvis flera av de gamla öststaterna, men även Finland har nog hamnat där och Sverige närmar sig gränsen.

Olja och gas som påtryckning

De goda oljepriserna har gett Ryssland råg i ryggen. Man talar åter om det starka Ryssland som vill visa sin makt. Oljan och gasen kan användas som påtrycknings-medel. Men ekonomisk styrka översätts också till militär styrka, och antalet stats-anställda med en bakgrund inom den militära eller säkerhetssektorn ökar.  I rapporten konstateras att Ryssland i dag har en högre andel säkerhetsfolk, siloviker, i de ledande kretsarna, än vad Sovjetunionen hade under Gorbatjovs tid.

Journalister mördas

Detta är en följd av Putins ledning. Putin styr med hjälp av silovikerna, som är tjänstemännen som kommer från styrkemyndigheterna. En rysk forskare beräknar att var fjärde person i den politiska eliten har en bakgrund i dessa myndigheter.

– Det är säkerhet främst som gäller, säger Jan Leijonhielm. Nära halva statsbudgeten går till försvaret och den nationella säkerheten. Putin har valt att kontrollera och tillåtit en personkult runt sin person, men i grunden är han en medelmåttig KGB-tjänsteman som gjorde snabb karriär i S:t Petersburgsbyråkratin. I hans bagage finns misstankar om kopplingar till kriminella grupperingar, men det är det knappast någon journalist i Ryssland som vill ge sig på. Över huvud taget är journalistyrket en riskprofession. Sedan Putin kom till makten har elva journalister mördats.

Då kan man ju fråga sig varför inte ryska folket reser sig. Ryssarna kan ju åka utomlands och se hur det ser ut. Ryska språket hörs ofta på Stockholms finare affärsgator. Inte vill väl de leva i en enpartistat igen?

–Nej, sannolikt vill inte stora grupper det. Men samtidigt är 46 procent oroade för att Putin kan leda landet mot en diktatur. Nationen är således kluven, cirka 40 procent stöder i dag presidenten. De rika ryssarna är också relativt sett väldigt få, säger Robert Larsson. På landsbygden lever nästan hälften ett liv som kan betraktas som ekonomiskt torftigt. Med OECD-normer blir siffran ännu högre. En månads-inkomst på 300 kronor är inte ovanligt även för akademiker. Det finns ingen stor medelklass som engagerar sig politiskt. Men för ryssarna är inte demokrati detsamma som för oss. De förknippar demokrati med Jeltsins kaos. Stabilitet har efterlysts och uppnåtts. Kaos har bekämpats på demokratins altare.

– Det intressanta är, säger Jan Leijonhielm, att kommunisterna hävdade att man garanterade stabilitet och ordning. Nu är kommunisterna borta och samma argument går igen.

Putin skyller på väst

– Det oroande med opinionen är att folk inte verkar bry sig, säger Jan Leijonhielm. Opinionen tenderar att bli mer och mer västfientlig. Om det händer något hemskt eller inträffar katastrofer i Ryssland så skyller man ofta reflexmässigt först på utlänningar. Kursk är ett exempel, Beslan likaså, där Putin anklagade ”vissa i väst” för att ligga bakom. Inom officerskåren betraktar fortfarande många Nato som sin huvudfiende fast försvarsmakten officiellt betonat uppgiften att bekämpa terrorism. Inom befolkningen anser cirka 45 procent att Natos utvidgning hotar Ryssland. Så sent som 1999 kördes ett Backfire-flygplan till Grönland vid en övning, där det sedan simulerades en kärnvapenrobotavfyring mot USA.

– Krigsmaktens status höjs på alla nivåer, säger Robert Larsson, till och med i skolan där militärpatriotisk fostran har återinförts som obligatoriskt ämne för de två högsta årsklasserna.

Men bilden av det ryska försvaret är ju ändå rostiga ubåtsvrak vid Murmansk och officerare som sopar gator, eller?

– Det vi ser på bilderna är materiel som avvecklats, men som man inte har råd att skrota. Försvaret har blivit mindre – och vassare. Förbanden har mer eldkraft, skydd och rörlighet nu än förr. Bataljonen är grundstenen, men man övar med att sätta samman dessa i högre förband. Den ryska satsningen är främst strategiska robotförband, strategiskt bomb- och transportflyg samt luftlandsättningsförband.

Kalla kriget lever kvar i tanken

Likt USA har Ryssland sagt sig ha ambitionen att kunna slå till mot terrorister var som helst i världen, även om de sedan fick backa lite på det, säger Robert Larsson. Fortfarande finns det kvar mycket av tänkandet från kalla kriget. De äldre officerarna – det lär finnas 3 000 generaler – kommer ju från den tiden.

Vilken väg kan då Ryssland ta? Jan Leijonhielm har ju också varit med under kalla kriget.

– Vi måste inse att Ryssland bara haft 12–14 år på sig för att utveckla en demokratisk stat. Jämför vi med hur det var förr är det ju ändå en fantastisk skillnad, det allvarliga är att utvecklingen nu går åt fel håll. Skulle det som i dag sker i Ryssland ske i exempelvis Frankrike, skulle det bli ett väldigt liv över hela världen.

En råvarugigant. En enpartistat. I närheten av Sverige.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/2