Analytiker utifrån utvecklar taktiken

Stefan Thim tillträder snart en ny tjänst på Högkvarteret och marinledningens utvecklings- och inriktningsprocess. En av uppgifterna blir att förankra en ny utvärderingsmetod för marinen som ska kunna förbättra förbandens verksamhet.

Under ubåtsjakternas tid var det här huset på Berga nog det hemligaste och mest bevakade i hela försvaret. Här ligger fortfarande Musac, marinens ubåtsskyddsanalyscentral. Stålpersienner skyddar mot inbrott och insyn. Den enda bevakningen nu inne verkar skötas av taxen Berta vars husse Stefan Thim som han säger ”körde ubåt” från 1981 till 1994. Så han var med under ubåtsjakterna.

– Då ställdes det krav på förbanden att man skulle kunna rekonstruera lägen om man upptäckte kränkande ubåtar. Att veta var man varit och så vidare. Det lärde mig att tänka strukturellt och det har jag tagit med mig i det här jobbet som chef för marinens taktiska utveckling för sjöstrid.

Flyttar från Berga

Snart lämnar flottans fartyg Berga för Karlskrona och officerarna skingras. Stefan Thim flyttar in till Högkvarteret och marinledningens utvecklings- och inriktnings-
process. En av hans uppgifter blir att försöka att förankra den utvärderingsmetod som han och operationsanalytikern Erik Lindberg har utvecklat.

– I min nya befattning ska jag arbeta med operationsanalys och hur vi ska kunna utveckla våra förband, säger han.

– Marinens operationsanalys är delvis ett arv från ubåtsjakterna. Det är nyttigt att ha operationsanalytikern nära kunden och på förbanden. För det är där som kunskapen finns och det är där som de viktigaste lärdomarna kan dras. Det är nödvändigt för att kunna utveckla taktiken och i det här arbetet är det otroligt viktigt att ha en operationsanalytiker med utifrån. För det behövs en fritänkare utifrån som man kan bolla idéer med.

Stefan Thim, som är Erik Lindbergs chef, har inte svårt att hitta argument för att arbeta nära en operationsanalytiker:

– I vissa lägen kan nog någon inifrån organisationen uppfattas som ett hot. Man vill inte ha någon som säger att det ska vara på ett visst sätt. Det är lättare att lyssna på någon utifrån. Då ser man inte pekpinnen utan litar på att den som säger något också har forskat på det.

Att få någon utifrån innebär också att kontaktnätet utökas. Annars är risken att samma människor pratar med varandra hela tiden.

– I dag har vi mycket kortare tid på oss. Man behöver den långsiktiga processen också, men i den kortsiktiga är operations-analytikern central. Det blir bara viktigare och viktigare att snabbt kunna utvärdera insatser ute på förbanden. Detta är en följd av att vi går från invasionsförsvarets långa ledtider till de snabba rycken i insatsförsvaret. Insatsförsvaret kräver också att den lärande processen går mycket fortare. Dessutom ska ju delar av systemet vara under insats. Då måste man kunna ta hand om all ny kunskap och återföra den till organisationen på ett strukturerat sätt.

– Delaktigheten i utvärderingen är också mycket viktig. Vi är visserligen tekniskt drivna, men vi har också en hälsosam skepsis till tekniken. Vi vill inte ha resultat i form av en digital signal utan vi vill sitta i en grupp och fundera på vad som ledde till det ena eller det andra. Det känns bra att kunna påverka utvärderingen och det är så vi jobbar med operationsanalytikern.

Erik Lindberg undrar varför marinen inte kan sköta detta själv. Varför ska man ha en operationsanalytiker? Stefan Thim betonar att man vill ha någon som inte är stöpt i den marina formen.

– Dessutom har vi inte utbildat officerarna för detta utan för att leda förband. Och så har vi ganska korta kommenderingar. Rätt som det är har vi hamnat på ett annat ställe. För att få den nödvändiga
erfarenheten måste man sitta längre på samma ställe än vad vi gör. Och så finns ju traditionen. Det är så här uppdelningen ser ut. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) ska finnas utanför Försvarsmakten och jag tror inte att man funderat på att ha den här funktionen inne i organisationen.

Marinen är den enda försvarsgren som har operationsanalytikern på förbandet och Stefan Thim tror att det kan ha att göra med hur man jobbat tidigare. Armén har hela tiden varit inställd på utbildning och att producera förband som kunde mobiliseras. Man har nog också tyckt att man haft gott om tid på sig. Marinen däremot har hela tiden haft insatsförband och tvingats till en ständig utvärdering.

Armén inte som flottan

Erik Lindberg ser en tydlig skillnad mellan armén och flottan.

– I armén handlar allt om utbildning. Det skulle vara otänkbart att man gick till skjutbanan och sköt och inte tog reda på hur man träffade. I marinen har det gått för sig. Där har det mer handlat om att man ska skjuta ett visst antal torpeder och kanonskott under året.

– Flyget har också en sorts förbandsnära utvärdering, säger Erik Lindberg. Där har man så kallade datastavar. Efter övningen kan förarna köra igenom hela passet framlänges och baklänges på marken. Då har man köpt ett färdigt utvärderingssystem. För marinen är det mer komplicerat. Sjöstriden är både på ytan, under ytan och i luften på en gång och med olika typer av vapen samtidigt. Därför sitter marinen i en gröt och den är för svår att hantera. Det blir för många olika sorters data som inte bildar en helhet. Vi vill utvärdera allt på en gång, men kan inte som flyget köpa ett helt paket utan måste utveckla ett inifrån.

Alla ombord är specialister

I dag behöver flottan inga värnpliktiga för annat än rekrytering. De som kommer till förbanden ska vara färdigutbildade och kunna sättas i tjänst på första vakten.

Det är i princip enda vägen till att bli sjö-officer. Förr vimlade det av värnpliktiga på fartygen. Det var inte så mycket som varje enskild sjöman behövde kunna. Nu är varje man – och kvinna – en specialist. Fartygen är fyllda med specialister. Sätter man samman ett förband av flera fartyg så har man fått ett komplext system. Om allt fungerade som det står i broschyren skulle man kunna uträtta storverk. Men varken i livet eller i flottan är det som i broschyrerna. Det finns alltså mycket mer att få ut av de system man köpt för dyra pengar. En bra sätt borde ju vara att satsa på fler operationsanalytiker. Men i själva verket är det nu tvärtom.

Stefan Thim håller med om den beskrivningen och säger att det borde finnas fler operationsanalytiker ute på förbanden.

– Jag kan inte svara på varför operationsanalysdelen skärs ned. Jag sitter inte på OA-beställningen och vet inte vad som spelar in. Men jag har en känsla av att operationsanalytiker nuförtiden förknippas mer med arbete inne på Högkvarteret än ute på förbanden. Och på Högkvarteret slår man ihop enheter och grupper och då kanske man tror att det går att minska på antalet operationsanalytiker också. Men har man tänkt så tycker jag att man missat att målet för operationsanalysens själ ju är att utvärdera operationer. Och några sådana finns ju inte på Högkvarteret.

En annan sak som Stefan Thim efterlyser är behovssammansatta insatsstyrkor med experter från FOI, Försvarshögskolan, Försvarets materielverk och förbanden som kan rycka in och fixa problem och hjälpa till. Integrerade projektteam kallas det för i branschen.

Annan modell i USA

Den dagen vi är på Berga transporteras
ubåten Gotland till USA för övningar med amerikanska flottan. Den kan bli borta i tre år. Initiativet är amerikanskt. Man vill öva på att upptäcka en konventionell mindre ubåt. Den typen ses nu som ett växande hot som USA tidigare inte har behövt räkna med. Särskilt inte i grunda vatten. Den amerikanska inställningen till övningen och operationsanalys skiljer sig från den svenska.

– När våra officerare kom till en tidigare ubåtsövning blev de ganska förvånade när de möttes av amerikanska operationsanalytiker. Det var analytikerna som lade upp övningen så att den skulle gå att utvärdera och att man snabbt kunde få ut kunskapen i organisationen, säger Stefan Thim.

– Från svensk sida verkar det inte finnas det intresset, säger Erik Lindberg. Vi kunde ju också ha lärt oss något, men vi verkar vara fullt upptagna med omstruktureringen av försvaret.

– Både britter och amerikaner har med operationsanalytiker vid internationella insatser, säger Stefan Thim. Det borde vi också ha. Britterna vill se till att de gör rätt saker och amerikanerna lägger upp övningarna så att de går att utvärdera.

Bättre utvärderingar

Stefan Thim är nu på väg att kasta loss från Berga. Närmaste vatten blir väl Lilla Värtan. Havsdjupens tid är förbi. Redan under ubåtsjakternas tid såg Stefan Thim att utvärderingen lätt kunde bli mycket bättre. Kanske kan han göra en insats för saken i maktens korridorer på Lidingövägen för att få in testmetoden i organisationen.

– Jag tror inte att det finns ett motstånd utan problemet är nog mest vi själva. Vi har inte köpt ett färdigt utvärderingssystem som flygvapnet utan byggt ett eget komplement och det finns ingen förvaltare för systemet i organisationen. Vi behöver en handläggare. Men problemet är att alla vi som jobbat med metoden nu försvinner på ett bräde. Det är mer turbulent än vanligt just nu. Flottan flyttar till Karlskrona och Högkvarteret skärs ned.

Kortare period till havs

– Ett annat problem är att det inte är kunden som köper operationsanalysen. Det är någon ovanför Stefan Thim som bestämmer om han ska ha operationsanalysstöd eller inte, säger Erik Lindberg. Det är en annan människa som bestämmer om jag ska jobba med det här än den som tar emot resultatet. Det vore synd om vi inte kunde gå vidare nu när förbanden vant sig och är nöjda.

Och så gäller det att hitta en balans mellan att vara på sjön och att utvärdera vad man gjort därute. Av tradition har tid till sjöss räknats som nyttig tid, men Stefan Thim tror att man kan vara ute en kortare tid om man utvärderar bättre. Erik Lindberg upplever också problemet.

– Besättningarna är nu så stressade att få ut båtarna till sjöss att man inte har tid att utvärdera. Det är ju lite konstigt att man har råd att ta ut en ubåt, men inte har råd att göra en riktig utvärdering.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/3