Spaning och verkan

Sensorerna blir mindre och kraftfullare, men naturlagarna kommer man inte undan. Stridsdelarna blir intelligenterare och kan själva välja vilken verkan de ska ha. En tydlig trend är att sensorer och stridsdelar anpassas för den urbana miljön.

Spaning och verkan är en central del av striden. Man ska se sin motståndare och skjuta med lämpligt vapen.  Det finns många länkar i kedjan från spaning till verkan. Kommunikationen är en. Informationen måste gå fram och den ska inte vara störd. Däremot vill man störa motståndarens sensorer och kommunikation.

För sensorer över vatten gäller några trender. Drivkrafterna är miniatyrisering och massproduktion vilket gör utrustningarna mindre och billigare. Digitaliseringen sker tidigare. Helst så nära antennen som möjligt. Fler funktioner byggs in i samma system. Det sker slutligen en utveckling mot att utnyttja såväl höga som låga frekvenser.

Sensorerna präglas av att de ska användas i den urbana miljön. Här finns det traditionella militära hotet vid sidan om den asymmetriska krigföringen. Sensorerna ska klara allt från att övervaka stora områden där det rör sig en massa människor till att hålla koll på enskilda individer.

Sensorutvecklingen drivs av den civila marknadens hunger på allt mer avancerade komponenter. Den snabba omsättningen kan för militären få den negativa följden att komponenter försvinner från marknaden. Livslängden på militära system blir förmodligen kortare i framtiden. Digitaliseringen kommer att revolutionera radio- och radartekniken. Det kan ge en radarupplösning på centimeternivå.

Låga frekvenser kan avslöja smygflygplan. De kan även upptäckas av samverkande enkla sensorer. Extremt höga frekvenser ger förmågan att se genom väggar och kläder.

Förr krävdes mer ingenjörsmässiga lösningar på problemen. I framtiden blir det mer algoritmer. En ny algoritm ger nya egenskaper. Aktivt elektriskt styrda antenner kan hantera flera mål samtidigt. Aktiva sensorer behöver inte riskera att upptäckas eftersom de kan kontrollera sin signatur.

Kort sagt ökar sensorerna förmåga starkt. Med matematiska metoder kan man i morgon göra saker som nyss ansågs omöjliga. Men det varnas också för att hoppas på mirakel. Det finns naturlagar som sätter sig på tvären. I grunden handlar det om att fila på delsystem och enskilda komponenter.

Sensorer under havsytan

Under havsytan består de nya uppgifterna av att säkra egna hamnar och sjöleder och att internationellt skydda egna förband och baser. Morgondagens sensorer kommer i stort att vara samma som i   dag. Det som förändras är att det kommer nya frekvenser, nya material, nya utformningar och naturligtvis en mer avancerad signalbehandling. På lång sikt tror experterna att man med hjälp av laser ska kunna avbilda föremål tredimensionellt. Det finns också tankar på en undervattensradar för närbevakning. Sensorerna kommer att kopplas samman i trådlösa nätverk. En viktig uppgift i både internationellt och nationellt är att kunna hitta minor som gömt sig i bottensedimentet.

Kommunikation

På kommunikationssidan driver digitaliseringen fram allt intelligentare apparater. Stora insatser görs för att utveckla mjukvaruradion. Det är en radio som påminner om en dator. Radion ändrar sina egenskaper beroende på hur den programmerats. (Se Framsyn 2004-3). Det talas också om en smartare mottagare, en så kallad kognitiv radio. Den ska tala om var den här och vad den kan göra. Det här ska kunna kopplas samman i så kallade rörliga tillfälliga radionät. Tanken är att nätet själv ska känna av var mottagningen är bäst och kunna anpassa trafiken till detta. Nätet ska också kunna tilldela bristvaran bandbredd. (Se Framsyn 2004-3.)

Ett nytt sätt att överföra information är med så kallad retrokommunikation. En laserstråle skickas mot en mottagare som reflekterar tillbaka laserstrålen tillsammans med ny information. Metoden har flera fördelar. Stora mängder kan skickas snabbt och dolt. Till nackdelarna hör att det måste vara fri sikt och helst inget regn.

Det finns många idéer om ny teknik. Den utvecklas oftast i liten skala. Om den ska ta det stora steget avgörs av efterfrågan och marknadskrafter som till exempel ett krig.

Telekrig blir militär vardagsmat

Telekrig har varit något för specialister. Telekrigare har nästan utgjort ett skrå-väsen. I framtiden kommer telekrig att vara en integrerad del av den militära strukturen. Fler blir telekrigare. Signalspaning och störning byggs in i samma enhet. Telekrigsenheter blir fjärrstyrda och telekrigsutrustning kan plockas in i vilket fordon som helst.

Hotbilden ändras också. Kvalificerade komponenter finns på den öppna marknaden. Fler än militärer kan bli framtidens telekrigare.

Den militära verksamheten vilar på förmågan att veta var man är. 2008 får GPS sällskap av det europeiska Galileo. Tre år senare ska det ryska Glonass ha återuppväckts. Den fria Galileosignalen ger fyra meters precision och den kodade har decimeterprecision. Förmågan att hantera telekrig på detta område är avgörande i konflikter. Försvarsmakten måste kunna störa de fria GPS- och Galileosignalerna och samtidigt kunna säkra motsvarande kodade signaler.

Stridsdelar blir allt intelligentare

På det framtida slagfältet kommer alla större stridsdelar att ha meterprecision. Nätverksfilosofin är genomförd. De största forskningsinsatserna görs för att bekämpa markmål och ballistiska robotar. Robotar kommer även i fortsättningen att drivas av turbojetmotorer, men de blir dubbelt så lätta och drar hälften så mycket bränsle. USA utvecklar en hypersonisk robot. Den går åtta gånger fortare än en kryssnings-robot. USA har redan i ett försök med en så kallad scramjetmotor kommit upp i hastigheter av 11 000 km/h.

För verkansdelar går utvecklingen mot mer intelligens. En stridsdel ska själv kunna välja verkansform eller rikta verkan. Stridsdelen kan vara en kombination av olika verkan. En sprängämnesdriven laser förblindar varningssystemet och sedan gör den projektilbildande verkansdelen resten.

Högpulsad mikrovåg (HPM) går ifrån fantasi till verklighet. Först kommer HPM i sjömålsrobotar och sedan som luftvärn. HPM kommer att bli det tunga artilleriet i det nätverksbaserade försvaret. HPM-granater ska slå ut motståndarens nätverk.

Den vanlige soldatens vapen förändras också. Bara genom att byta ut mässing mot aluminium i hylsorna till vapnet minskar vikten med en tredjedel. Vapnet kommer att få flera typer av sikten som förenas med datorfusion. Soldaten ska kunna skjuta granatgevär inomhus. En fjäder slungar ut projektilen. Soldaten blir en nätverkssoldat och har en handgranat med kamera som skickar information till nätverket.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/3