En liten organisation med stort kontaktnät

Fem minuter med bussen från Slussen ligger en liten icke-statlig organisation som verkar i gränssnittet mellan säkerhet och utveckling. ”Vår nisch är att världen är mer komplex än den ter sig vid första påseendet”, säger Niklas Swanström, chef för Institute for security & development policy, ISDP.

Niklas Swanström har, som han säger, en hyfsat brokig bakgrund och är egentligen ingenting. Han är utbildad i Sverige, Kina och USA, gjorde sin doktorsavhandling i freds- och konfliktforskning och har en magisterexamen i internationell rätt.

– I vårt gebit ska man ha lite av allt och vara särskilt bra på något, säger han och har lite svårt att förklara vad ISDP gör.

– När man ser det klara resultatet verkar det fullt logiskt. Vårt jobb definieras av situationen.

ISDP är ett ungt gäng. Johanna Popjanevski är en av två vicedirektörer och expert på södra Kaukasus. Hon har sällskap av två veteraner: förre diplomaten Ingolf Kiesow och förre generalen och rektorn vid Försvars-högskolan Karlis Neretnieks.

Niklas Swanström berättar hur allt började.

– År 2002 bildades vid Östeuropeiska institutionen vid Uppsala universitet en forskargrupp kallad Sidenvägsstudier som bedrivs i samarbete med Johns Hopkins University i Washington DC, USA. Vi studerade Centralasien med betoning på konflikter och säkerhet och inte minst narkotikasmugglingen längs den gamla Sidenvägen. Vi kände att vi vuxit ur den akademiska rocken och förra året lämnade vi universitetet. Vi hade blivit större än vår egen institution. Men framförallt för att vi sysslade med policyforskning. Då var det bättre att vara en icke-statlig organisation, NGO. Öppenheten på universitetet kanske inte passar alla kunder även om vi inte håller på med hemligheter. Nu kan vi ha en mer företagsinriktad inställning och jobba närmare våra kunder. Det är kunden som äger produkten, även om vi sedan ger ut resultatet som en rapport.

Med policyforskning menar Niklas Swan-ström att produkten anpassas efter avnämaren. Det är råd om vad kunden bör göra och inte bör göra. Slutsatserna är mindre teoretiska och mer gjorda för att användas.

Kunderna, som kan vara Utrikesdepartementet, som står för 60 procent av finansieringen, Försvarsmakten, Sida och svenska organisationer generellt, vill ha något mer än den svartvita bilden. De vill se nyanserna och orsakerna bakom det som sker på ytan.

– Vi försöker tänka på vad som händer i morgon och se vilka följderna är, säger Niklas Swanström. I en färsk Pakistanrapport vill vi skaka om lite grann. Allt blir inte bättre för att man sparkar ut president Musharraf. Vad sker i det tomrum han lämnar? Vilka konflikter finns bakom konflikten? Vi har inte sanningen, men ytterligare en åsikt. Vi kan erbjuda en slutsats som grundas på att vi har olika experter som har olika tankeinriktningar. Förr har det ofta varit antingen en diplomat, en statsvetare eller en militär som skrivit. Vi vill undvika det och tänka bredare och djupare. Det är lite som Internationella institutet för strategiska studier i London. I den nya världen fungerar inget isolerat och vi vill vara en länk i detta. Man kanske kan säga att vår nisch är att världen är mer komplex än vad den först kan te sig. Kommer det en fråga om Indonesien så ska vi ha nog med forskning för att omgående komma med ett intelligent svar och efter en tid ett riktigt intelligent svar.

– Vår inriktning är gränssnittet mellan säkerhet och utveckling. Vi ser på säkerhet i det bredare perspektivet, säger Niklas Swanström.

– Vi studerar konflikthantering, organiserad brottslighet, traditionell säkerhet, miljöfrågor och så vidare. Det gör oss unika. FOI, till exempel, ser mer på den militära säkerheten. Vi arbetar mycket med förtroendeskapande åtgärder och jobbar brett med problem och lösningar. Vårt gebit är helt enkelt hur man kommer till tals med varandra och skapar förtroenden. Hur bar sig arvfiender som Frankrike och Tyskland åt efter 1945? Det finns kanske något där att lära för i dag. Det har forskats mycket om förtroendeskapande åtgärder, men inte skrivits särskilt mycket.

ISDP har inga ambitioner att växa. Styrkan sitter inte i organisationens storlek utan i omfånget och kvaliteten på nätverket.

– Vi var 18 som gick från Uppsala. Vi rekryterar på personbasis. Ett forskningsområde definieras och så rekryterar vi någon som behövs. Vi vill undvika byråkrati och vill inte vara institutet för allt, säger Niklas Swanström, som tror att ISDP är per capita det institut som publiceras mest. En anledning är den lilla organisationen.

– Vi har Asia papers, Silkroad papers, en kvartalstidskrift och en som kommer två gånger i månaden. Insamlingen av material sker genom våra kontaktnät i regionen. Kvartalstidskriften har 30 000 nedladdningar per artikel vilket är väldigt mycket. Allt är fritt på nätet. Det ska vara lätt tillgängligt för att forma en debatt. Nästan allt är på engelska. Något är på svenska och något på kinesiska riktat till taiwaneser. I dag kommer en tredje bok i en serie om fyra böcker om Burma.

–ISDP är en icke-statlig organisation och det är en styrka. Vi kan till skillnad mot andra ha kontakt med organisationer och regimer som separatister, kinesiska militärer, maoister i Nepal, regimerna i Nordkorea och Burma. UD står för en kärnkostnad, men ställer inga krav på vad vi ska göra. I så fall blev vi en organisation som alla andra, säger Niklas Swanström och betonar att det viktigaste är det samlade kontaktnätet.

– Målet är att ha representanter från två organisationer i varje land. En akademisk och en policyorganisation som till exempel militären. Det ska inte vara akademiker som sitter på sin kammare utan folk som påverkar beslut. Våra gästforskare blir knutpunkten. Vi vill ha en ständig ström som vi kan plocka information från. Gästforskarna i sin tur får tillgång till vårt nätverk och det vet de som skickar hit dem. Vi har en kinesiska från Kinas armé som forskar om militär öppenhet i Kina. Kineserna har insett att slutenheten är ett problem. Särskilt om man ska delta i internationella operationer. Vi försöker att få den kinesiska milisen att tänka i nya banor och att de ska hjälpa oss att förstå dem. Om vi vet varför de handlar på ett visst sätt kan vi lättare förutse vad de ska göra. Nätverken, och att det är ett givande och tagande är en av våra grundvalar. Vi kan ha en kinesisk och indisk gästforskare som delar rum, åsikter och kontakter.

– Detta är något som vi vill ligga lågt med, säger Ingolf Kiesow på frågan om ISDP kan verka som en informell kanal. Vi kan ha möten och seminarier där folk från länder som inte vill tala med varandra kan göra det.

Karlis Neretnieks säger att ISDP ordnade nio möten mellan maoisterna och regeringen i Nepal där de kunde lära sig att få kontakt.

Ingolf Kiesow har 23 år som diplomat i länder i Asien. Han har varit nio år på FOI, på Försvarshögskolan och UD. Nu är det ISDP som gäller på heltid. Pensionsgränsen har han passerat.

– Jag har inte ägnat mig så mycket åt energifrågorna här som jag gjorde på FOI. Institutet hade en konferens i Singapore där vi försökte täcka de säkerhetspolitiska aspekterna på ener-giproblemet som i sig är många olika problem. Länderna i Nordostasien måste börja diskutera de här frågorna som ingen kan lösa på egen hand. Jag har skrivit en bok om Indien som blivande stormakt och vad det kan medföra för Indien och omvärlden. Nu håller jag på med en bok om den japanska nationalismen och slutsatsen är att det inte är något vi behöver frukta. Ett intressant projekt vore att studera den kinesiska nationalismen. Den kommer i vågor. Nu är den aktuell med OS-protesterna. Ibland utnyttjar regimen nationalismen och spelar ut den och ibland måste den dämpas.

Karlis Neretnieks var en gång utbildad för att leda arméfördelningar. Nu finns det knappast en bataljon i armén att föra befäl över.

– Jag vill nog tona ned min roll här, säger han. Jag fungerar som militär expert ett par dagar i veckan och bidrar med militära synpunkter på vad andra skriver. Främst ägnar jag mig åt vad Kinas militära tillväxt i Ostasien betyder och vilka följder det får för länder som Japan och Filippinerna. Att kineserna gått och blivit en ocean-makt är tydligt, säger Karlis Neretnieks.

Och det var före avslöjandet att Kina bygger en jättelik flottbas i Sydkinesiska sjön.

– I många stycken är det som vi nu ser i Asien lite av samma som fanns i Europa för hundra år sedan. Stormakter som strävar efter att behärska sjövägar, säger Karlis Neretnieks och slår fast att det är i Asien det händer. Här finns de stora militärutgifterna, här finns flest folk under vapen. Och det blir mer och mer så.

Att det händer saker i Asien märktes denna dag. Georgien anklagade Ryssland för att ha skjutit ned ett obemannat flygplan, UAV, över vad som sades vara abchaziskt luftrum. Abchazien och Sydossetien är två provinser som vill bryta sig ur Georgien och har Rysslands stöd.

Johanna Popjanevski är vice chef vid ISDP men också expert på södra Kaukasus. Hon är jurist och har studerat minoritetsfrågor på plats i ett år.

– Det ska väl bli ordning även i Kaukasus, säger hon. Mycket hänger på hur det internationella samfundet reagerar. Georgien har alltid strävat efter att få upp tvisten med Ryssland på den internationella agendan, men räknade kanske med att USA skulle visa ett större intresse än vad som skett. Det finns en rädsla för att ett ryskt veto i FN:s säkerhetsråd ska stoppa FN:s militära observatörer i området. Det har förekommit skärmytslingar mellan ryska fredsbevarande styrkor och georgiska trupper och på ett ställe är det bara en bro i en dal som skiljer parterna åt.

– Det är ett explosivt område utan tvekan, säger Ingolf Kiesow och räknar upp några av ingredienserna i denna starka brygd: kurder, armenier, turkar och ryska stormaktsambitioner.

Inte för inte var det nog något åt Kaukasus som fanns i bakhuvudet på dem som en gång konstruerade det fiktiva landet Bogaland som svenska soldater skulle skapa fred i.

– Bogaland hittade vi på vid Swedint en gång på 1990-talet, minns Karlis Neretnieks. Nu har visst Bogaland blivit mycket mer avancerat och komplicerat.

Ungefär som verkligheten i Asien kanske.

Jan-Ivar Askelin, Framsyn 2008/2