”Nödvändigt med nära stöd av industrin”

Genom att omstrukturera både industrin och försvaret hoppas svenska politiker kunna spara en miljard kronor per år. En omstrukturering skulle kunna innebära att försvaret i framtiden inte själva äga kompIexa system utan i stället hyr dem av industrin, som i sin tur tar ansvar för underhållet. Det menar Åke Jansson, chef för logistiken inom Försvarsmakten.

Löjtnant Olle sitter i Afghanistan och bevakar lägesbilden. Det är komplicerat och han är ovan. Till sin hjälp har han ett beslutsstöd som gjorts av en firma i Kista. Utan Lisa i Kista skulle Olle ha det svårare. Han står i daglig kontakt med henne. Hon kan naturligtvis programmet bättre än Olle eftersom det är hon som gjort det, och hjälper honom därför att tolka informationen.

En dag blir svenskarna beskjutna. Elden kan komma från en av flera byar. Olle och Lisa diskuterar utgående från bildskärmens information varifrån elden kan tänkas komma. Störning från flera håll gör bilden svår att tolka. Eller är det något fel på utrustningen? Eldtillstånd begärs och snart slår granaterna ner i byn. Elden får avsedd verkan men civilpersoner dödas och skadas.

Några dagar senare när Lisa ska starta bilen på morgonen flyger den i luften. Samtidigt brinner hennes kontor i Kista. En grupp i Afghanistan ansåg att de svenska IT-experterna var legitima militära mål eftersom de stödjer svenska förband.

Tydligare regelverk

Ett sådant scenario ställer frågan på sin spets. Hur mycket kan man tillåta att civila aktörer påverkar ett stridsförlopp, säger generalmajor Åke Jansson, logistikinspektör och därmed chef för logistiken inom Försvarsmakten.

– Man kan sitta på avstånd och påverka vad som händer. Hur nära kan en civil komma själva våldsutövningen utan att det är i konflikt med folkrätten? Här har staterna något att fundera över. Det behövs ett tydligare regelverk. Nato är på väg att formulera en policy som är ett första steg när det gäller denna svåra frågeställning.

En amerikansk general sade nyligen till Åke Jansson att ”det är för många bakvända baseballkepsar i operationsområdet.”

– Vad gäller den fysiska närvaron på stridsfältet så har man hittills fått klara sig med det sunda förnuftet och erfarenheter. Men hur går det till på nätet? Teoretiskt kan en stridsvagn, ett fartyg eller ett flygplan övervakas via nätet. Det kan sitta ett civilt företag långt borta och påverka de tekniska systemen.

Står inför paradigmskifte

Den här utvecklingen är en följd av att militären blir allt mer beroende av ett nära stöd av industrin.

– Inom logistikområdet är försvarsindustrins stöd ett nödvändigt komplement till den militära förmågan, säger Åke Jansson. Vi kan inte ersätta industrin vad gäller komplexa system. Vi blir beroende av Saab, Ericsson och Kockum. Vi står inför ett paradigmskifte. I framtiden måste vi inte äga systemen själva. Vi kan sannolikt också hyra dem. Leverantören svarar för att det fungerar. Vi har tidigare utbildat tekniker för att självständigt kunna operera system under lång tid. Den tiden är förbi.

I Sverige och i omvärlden driver politikerna på denna utveckling. Genom att omstrukturera såväl industrin som försvaret hoppas man i vårt land kunna spara en miljard om året. Åke Jansson vill inte svara på om det målet kan nås, men säger att det finns stora pengar att spara.

– En förutsättning för detta är att man är beredd att ändra på relationerna mellan staten/försvaret och industrin. Det talas om private public partnership eller offentlig privat samverkan, OPS på svenska. Den som levererar systemet måste också ta ansvar för det.

Ny stor förändring

I dag lever vi till vissa delar i en förgången värld. På flygsidan gäller till exempel, enligt Åke Jansson, samma roller mellan FMV, industrin och Försvarsmakten som på flygets storhetstid när vi hade 800 stridsflygplan på linjen. Då krävdes det en stor flygförvaltning och verkstäder för att hålla det hela igång.

– Vi gjorde en stor outsourcing på 1960- och 1970-talet, säger Åke Jansson. Försvarets flygverkstäder blev Volvo flygmotor, WM-data har sina rötter i försvarets datacentral och Saab Aerotech bygger till stor del på gamla underhållsenheter inom försvaret. Nu är det dags att göra en ny stor förändring.

Det innebär i praktiken att industrin tar över en hel del av det som försvaret i dag gör. Försvaret kan avtala om tillgängligheten. Åke Jansson kan tänka sig att försvaret för vissa system betalar industrin per flygtimma eller per gångtid.

– Flygbolag hyr ofta sina motorer och betalar för tiden. Oplanerade motorbyten som orsakar störningar får den som tillhandahåller motorerna betala viss ersättning för. På så sätt skapas ett ömsesidigt intresse av att motorerna underhålls väl och orsakar så få störningar som möjligt. Vi kan till exempel betala Saab för att hålla oss med ett visst antal flygplan. Vi bestämmer vilken standard planen ska ha och sedan får Saab sköta resten.

När Sverige köpte stridsvagnar från Tyskland ingick ett program för att överföra tekniken till Sverige. Så skulle man antagligen inte göra i dag. I framtiden köper försvaret mer av tekniskt underhåll och mindre av teknisk kunskap. Snart kommer de nya helikoptrarna med avancerad teknik. Försvarets tekniker svarar bara för det dagliga underhållet. Resten täcks av ett underhållskontrakt med industrin.

Den som tycker att det här låter främmande behöver inte gå längre än till Ungern som hyr Jas-plan från Sverige och Saab. Det finns enligt Åke Jansson inget som säger att Sverige inte kan göra likadant – hyra försvarsmateriel av en utländsk tillverkare.

Krympande försvarsindustri

Den svenska försvarsindustrin krymper, men Åke Jansson ser inte att ett ökat samarbetet med utlandet skulle vara ett problem.

– Det är inget nytt i detta. Motorerna till Herculesplanen skickar vi till Kanada. Flygvapnets jaktrobotar har alltid underhållits av de amerikanska tillverkarna.

Förändringar i rollerna mellan försvaret och industrin är en faktor som driver fram en ny logistik. Men det är inte den enda. Det blir mer och mer teknik i förbanden. Och vi går över från invasionsförsvarets mängd till insatsförsvarets smala och vassa spets.

– Invasionsförsvarets logistik var mängd. Man visste hur mycket som skulle behövas och var och så lagrade man. Då kostade en vanlig artillerigranat kanske fem tusen kronor. En modern intelligent granat av typ Excalibur kan kosta en kvarts miljon. Då kunde man lägga upp ett lager ut i fall att. I dag har vi inte fler granater än vad vi behöver. Vi måste i varje ögonblick veta var varje granat är.

– Tekniken i nästan alla förband är komplex. Det behövs specialister i förbanden nu på ett helt annat sätt än för femtio år sedan. Då hade vi färdiga förbandsklossar. Nu sätter vi ihop förband efter behov och plockar in avancerad teknik. För att klara det här måste vi ha civila specialister och civila metoder. Den civila logistiken har i över tio år kunnat hålla reda på varje enskilt objekt oberoende av plats. Vi har bara kommit till försöksstadiet.

Militär konst

Logistiken är från början en militär konst. I dagens logistikgigant DHL kan man hitta spår efter en av Napoleons generaler. En av dessa grundade företaget Danzas som nu ingår i DHL.

Före Napoleon kunde arméerna plundra sig fram. Med Napoleons värnpliktsarméer gick inte det längre. En miljon man måste försörjas på ett genomtänkt sätt. Och så skapades trängen, som höll trupperna med förnödenheter och lagade vagnar, vapen och seldon.

– Trängen speglade den gamla tidens behov, säger Åke Jansson. Det var trivialt, men helt avgörande. Det som utmärker dagens logistik är att vi har det gamla kvar men också att det här finns en massa olika yrken och uppgifter.

Om man en gång i tiden såg lite nedlåtande på trängen så är det i dag ganska hett att syssla med logistik inte minst därför att ett företags framgång grundas på logistik.

– Till yngre kolleger brukar jag säga att ni ska titta utåt och inte inåt i vår egen organisation. För där finns inte mycket att hämta. Vi kommer i alla avseenden att bli mer och mer beroende av det civila samhällets resurser. Vi måste i första hand lära oss att leda logistik, inte att genomföra den. Militär logistik i framtiden är att leda.

När försvarets uppgift i första hand blir att verka utomlands i fredsfrämjande insatser ändras också synen på vilka som ska gå in i området först. Åke Jansson kan hålla med om att det i vissa fall kan vara viktigast att säkra området med trupp, men i många fall är det andra som blir den första echelongen.

– Inköpare och veterinärer är ofta vad som krävs. Vad kan köpas på platsen och vad kan tillföras? Hur är miljön? Finns mat att köpa? Går vattnet att dricka? Eller måste man frakta dit det?

Nu börjar det växa fram en förståelse hos oss för att det här är viktigt.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2006/3