”Det blir spännande att följa Sveriges väg”

Att möta krisen innan den kommer hit. Att värna nationens intresse. Vad krävs av en försvarsmakt och av dem som arbetar i den? Och, inte minst, vad krävs av en regering som ska balansera uppgifter och resurser och förklara för folket varför egna soldater ska riskera livet i krig långt borta? Det är tidens frågor. En av dem som kan mycket om detta är Christopher Dandeker, militärsociolog och professor vid avdelningen för krigsstudier vid King´s College i London. Han sam-arbetar med den nyutexaminerade doktorn Karl Ydén i ett projekt om militärt våld.

Han har sedan länge haft nära kontakter med svenska försvarsforskare och höga militärer. Han har arbetat för svenska regeringen och har inflytande på det svenska försvarets utveckling.

– Sverige är ett fascinerande land, säger han, och det ska bli mycket spännande att följa vad som sker i de närmaste åren.

Framsyn träffar Christopher Dandeker i Göteborg där han besöker Karl Ydén på Försvarshögskolan. De samarbetar i ett projekt om militärt våld. Han kommer direkt från Taiwan där han föreläst om värnpliktens fördelar och nackdelar. Taiwan står i begrepp att avskaffa värnplikten. Han anlitades som rådgivare när Frankrike, värnpliktens moderland, slog in på den frivilliga linjen.

– Nu studerar jag det brittiska försvaret. Varifrån och hur man rekryterar, hur man behåller sina soldater och hur man klarar att göra mer med en allt mindre styrka. På tio år har vi haft fem krig, Irak, Afghanistan, Bosnien, Liberia och Kosovo. Vid King´s College har vi under åren samlat enorma mängder data i frågor som rör själva soldaten.

Christopher Dandeker har föreläst för svenska militärer om värnplikten.

– Den enkla läxan är att brittiska armén har haft svårt att rekrytera, bortsett från de tider när vi haft värnplikt som under första världskriget (1916–18), andra världskriget (1939–45) och Koreakriget och kalla kriget (1948–62). Det gällde även på 1960-talet när vi ändå hade en stor andel av befolkningen som arbetade i industrin och jordbruket. Det fanns mycket fler ben då att rekrytera. Nu har vi ett servicesamhälle och det ställer hårdare krav på rekryteringen.

– Ändå får man säga att rekryteringen till armén i år gått relativt bra trots att vi har förluster i krig nästan varje vecka. De intresserade verkar inte avskräckas av detta. Problemet är att det är för få som söker värvning. Dessutom slutar många. Då kan en del säga att om tusen försvinner tar man bara in tusen nya. Men det är inte hela historien. Vi förlorar massor av erfarenhet med dem som försvinner. Det är underofficerare och kaptener, framtidens ledare.

Vilka ska då vara med i försvaret? Bara britter?

Christopher Dandeker säger att utan inflödet från Samväldet skulle armén inte fungera.

– Vi har nu cirka 7 000 soldater från länder som Zimbabwe, Fidji och Sydafrika. För tio år sedan fanns det bara en tiondel så många från Samväldet. Då har jag inte räknat in gurkha-soldaterna från Nepal, som är en separat historia. En del säger att om vi kan rekrytera från Samväldet kan vi lika gärna ta in från Polen. The polish plumber kan bli the polish gunner. Det kan låta som ett skämt, men är redan en realitet. Män som inte fått plats i sitt hemlands armé, men som vill bli soldater, frågar om de får komma till oss. Det går inte i dag. Det finns naturligtvis en politisk risk här att soldaterna betraktas som legosoldater. Men man kan ju lika gärna säga att vi är goda européer som släpper in andra nationaliteter i armén. Vi har massor av fransmän som arbetar i City, kanske inte den bästa sysslan just nu. En del hemma säger att om de duger att räkna pengar så kan de väl duga i armén. Det här är frågor som jag studerar nu. Det finns olika sätt att gå vidare. Ett är att låta en person, som har för avsikt att bli brittisk medborgare, kunna ta värvning. Eller så kan man göra på det andra sättet. Fyra år i armén och sedan adjö.

Christopher Dandeker beskriver en försvarsmakt som nästan går på knäna. Armén ska ha 36 bataljoner med cirka 500 soldater i varje. Det fattas soldater motsvarande sex bataljoner, vilket enligt Christopher Dandeker är mycket. Brittiska försvaret ska ha cirka 175 000. Det fattas 6 000 och av dessa finns det 3 500 vakanser i armén och då främst bland yngre befäl. Och i armén finns det flest luckor i infanteriet. De mer tekniska tjänsterna gynnas av att en soldat kan få en utbildning som uppfattas som en biljett in på den civila marknaden. Trots bristerna räknas ändå den brittiska armén till världens bästa bredvid USA och Israel.

Don’t mention the war – när det fanns tyskar i rummet – var en klockren tolkning av stämningen i det brittiska samhället. Christopher Dandeker säger att samma sak även gällt invandringen. Fram till nu. Ekonomi, lag och ordning, invandring. Det är de tre heta politiska frågorna. Storbritannien är mer tättbefolkat än Holland.
– Det är också en fråga om antal och vilka de är. Politikerna säger att en stor del av invandringen kommer från EU och den kan man inte göra något åt. Men till och med inom minoritetsgrupperna höjs nu röster för att begränsa inflödet. Arbetslösheten ökar, vilket kan leda till ökade spänningar och till och med våld.

Ett splittrat samhälle påverkar försvarets möjlighet att rekrytera.

– I USA utgör minoriteterna i befolkningen majoriteten i armén. Så icke i Storbritannien. Här ligger vi under snittet och av dem som tillhör minoriteten kommer 60 procent utanför landet. Det här är en fråga som gäller alla länder och den kommer också till Sverige. På 1950-talet var nog Sverige, vid sidan av Finland, det mest homogena landet i Europa. Storbritannien var tidigt ett invandrarland. De svarta kom till och med före irländarna. Det nya som hänt är att de muslimska samhällena i Storbritannien efter krigen i Irak och Afghanistan nu blir mycket svårare att nå för försvaret. Vi hade en incident för några år sedan som kunde gått illa. En soldat med muslimskt ursprung skulle kidnappas i Birmingham och torteras och dödas och detta skulle sedan visas på video. Det var en klar varning till muslimer att hålla sig borta från försvaret. Det splittrade samhället och hur försvaret når ut i hela samhället är något jag arbetar med nu. Sverige har massor av invandrare, flyktingar från Iran och Irak. Varför utnyttjar inte försvaret dessa grupper?

En stor del av sin forskning ägnar Christopher Dandeker åt människan. De soldater som sänds ut för att värna nationens intressen. Under första Irakkriget kom många hem med det mystiska Gulfsyndromet. Det spekulerades i att det kunde bero på utarmat uran, gifter, injektioner, oljebränder. Det var svårt att i efter-hand hitta sanningen.

– Inför det andra kriget 2003 var vi förberedda. Men det blev inget nytt Gulfsyndrom. Varför vet vi inte. Även om striderna var mindre var de ändå betydande. Oljebränder förekom även i andra kriget.

Den brittiska armén drabbas inte lika hårt av posttraumatiskt stressyndrom (PTSS) som den amerikanska.

– Även om nivån är låg finns den ändå där, säger Christopher Dandeker. Reservister drabbas hårdare än stamanställda. Jag blir mer och mer övertygad om att orsaken inte finns på slagfältet utan i miljön när man kommer hem. Reservisterna gör samma sak som de stamanställda på slagfältet, men när de kommer hem går de direkt tillbaka till sitt civila arbete och sin familj som oftast inte kommer ur de militära leden. Familjens stöd och förståelse för vad soldaten gjort är förmodligen inte densamma som hos en familj som bor i den militära miljön. De stamanställda kommer visserligen hem till freden, men är ändå med sina kamrater i en välbekant militär miljö.

Någon bra förklaring till varför britter klarar sig bättre än amerikaner har inte Christopher Dandeker. En möjlighet är att amerikanska soldater ofta är yngre och mindre erfarna än brittiska. En annan att det är mer accepterat i USA än i Storbritannien att tala om psykiska problem.

Tid för återhämtning är viktig. Varje försvarsgren har regler för hur ofta man får åka ut. I armén ska det gå två år mellan varje sexmånadersperiod ute.

– Den goda nyheten är att vi kunnat visa att om dessa regler följs mår soldaterna bra i förbandet. Börjar man tumma på reglerna så sjunker hälsonivån. De senaste åren har allt fler soldater tvingats att bryta mot reglerna och det debatteras om hur länge det här har pågått och vilken omfattning det har.

– En annan debatt gäller balansen mellan uppgifter och resurser. Vad händer med en försvarsmakt när så stor del av den är ute på utländska uppdrag? Vad händer med familjerna hemma? Hur klarar de påfrestningar? Hur klarar de förluster? Jämfört med övriga samhällssektorer har försvaret inte fått någon ökning under de senaste tio åren, men färre ska göra mer. Av denna krympande skara är allt fler kvinnor.

– Utan kvinnor strider inte den brittiska armén, säger Christopher Dandeker. Vi har blivit mer beroende av kvinnor. I Afghanistan är nästan var femte i armén kvinna. Totalt i försvarsmakten är var tionde en kvinna.

– För tio år sedan var det en ständig debatt om kvinnor i försvaret. Kunde man verkligen skicka ut kvinnor i strid? I dag är inställningen att kvinnor är i armén därför att de är tillräckligt bra. Det är en fråga om jämställdhet. Du är soldat och du lever och dör. I dagens värld finns ingen säker stab bakom den farliga frontlinjen. Du kan bli beskjuten överallt.

Christopher Dandeker berättar om ett uppmärksammat fall där en kvinna stupade.

– Hon var ung, vacker, blond, nybliven sergeant och gift med en soldat. Hon arbetade med underrättelser och tillsammans med tre soldater från specialstyrkorna gav de sig iväg i en oskyddad Land Rover till ett hemligt möte med en källa. De hade dock lurats i en fälla och deras bil sprängdes och alla fyra dog. Den första reaktionen i medierna var att nu har ännu fler dött i Afghanistan och nu skickar man även ut kvinnor i döden. Det publicerades bilder av henne i brudklänning, men så ändrades stämningen. Hennes mamma framträdde i tv och sade att hon sörjde naturligtvis sin dotter, men hon var varken värd mer eller mindre än de andra som dödades. Hon var soldat, hon älskade sitt jobb och hon var medveten om riskerna. Och det är där vi befinner oss i dag. Vi sörjer alla förluster, men gör ingen skillnad om det är en man eller kvinna som stupar.
Varje år samlas den brittiska nationen i november och sörjer sina krigsdöda. De kungliga lägger ned kransar vid Cenotaphen mitt i London. Veteraner från första världskriget sida vid sida med Iraksoldater.

– Vi är vana vid förluster och att strida utomlands. Jag tror att 1968 var det enda år då vi inte hade en enda krigsdöd, säger Christopher Dandeker. Jag har studerat vad som händer om Sverige mer betonar sitt utlandsengagemang. Vilka blir konsekvenserna? Några år senare mötte jag Karl Ydén och kom med i hans projekt om militärt våld. Vi studerade troliga framtida konfliktområden och scenarier. Jag har arbetat tillsammans med general Rupert Smith. Han skrev den uppmärksammade boken Utility of force och myntade begreppet att soldaten nu slåss om människors tankar och hjärtan. Om Sveriges försvarsmakt blir mer expeditionär kommer Sverige att mötas av de problem som vi nu studerar i Storbritannien. En försvarsmakt som engagerar sig internationellt kommer att möta och utöva mer våld. Det är en del av det. Och det innebär en stor förändring för Sverige som förberedde sig för ett krig, hade våldsverktygen, men inte använde dem. Just nu studerar jag vilka som är de troligaste konflikterna för nästa generation. Vad kommer soldaterna att utsättas för och hur ska de hanteras?

I Storbritannien har försvaret nu blivit en, om inte glödhet, så dock politisk fråga.

Christopher Dandeker berättar om en regering som tycks falla ihop inifrån och i den allmänna stämningen av misstroende vågar till och med annars lojala högre officerare tala ut om situationen.

– Det handlar om att ge oss mer eller att kräva mindre av oss. En ny regering, det måste bli val senast 2010, måste förmodligen göra en stor översyn av försvaret.

När Gordon Brown tog över gjorde han, enligt Christopher Dandeker, ett strålande intryck när han lugnade britterna efter förra sommarens terrordåd. ”Han såg ut som om han njöt av situationen, att han älskade jobbet. Och vi såg framför oss tio år till av labour.”

Nu är Gordon Brown i kris, även om han opinionsmässigt repat sig under senhösten, och Christopher Dandeker menar att han klarat sig på grund av bristen på kronprinsar. Luften verkar ha gått ur regeringen. Benjamin Disraelis beskrivning av Gladstones liberala regering på 1860-talet som a row of extinct vulcanos,  en rad utslocknade vulkaner, passar bra.

– Sådant politiskt språk hör man sällan i dag, konstaterar Christopher Dandeker.

Europas försvarsmakter förändras. Christopher Dandeker menar att ingen i framtiden kommer att klara allt. Man måste dela på bördorna och varje land får söka sin nisch.

– Nu har vi beställt två enorma hangarfartyg. Och då kommer frågorna om vi har eskortfartyg till dessa och pengar till flygplan. Vi står inför en förmågeklyfta och förr eller senare måste man ta bort något annat. En del föreslår övergång till en lättare armé. Eller så får vi avstå från en marin som kan projicera makt utomlands. Eller så blir hangarfartygen europeiska. Mer och mer sker inom EU:s ram, men det finns också politik i det här. Nato är viktigast. Europa är nog bra, men bandet till USA får inte äventyras för man vet inte vad Europa egentligen kan bidra med. Europa lägger ned stora belopp på sitt försvar, men när man kommer till frågan om hur många soldater Europa kan bidra med blir det inte så mycket och det här retar upp både USA och Storbritannien.

– Vi brukar på skämt säga att det i Europa finns 2,5 expeditionära försvarsmakter. Det är Storbritannien, Frankrike och halvan är Tyskland.

Christopher Dandeker tror att saker kommer att förändras inom några år. USA säger att Europa måste göra mer.

– Georgienkrisen ställde frågan på sin spets för EU. Kan man lita till den mjuka linjen när den andra parten spelar ett annat spel där militärt hot är ett av korten? Jag menar att Europa ska ha både morot och piska.

Christopher Dandeker säger att vi fortfarande är långt från en europeisk identitet. Det är skillnaderna mellan länderna som är Europas särmärke. Åker man 50 mil i USA ser det likadant ut. 50 mil i Europa och det ser helt annorlunda ut.
För Sverige har den stora resan för försvaret knappt börjat. Karl Ydén påpekar till exempel att det är skillnad på broschyrer och verkligheten. Utländska bedömare klassar det svenska försvaret som traditionellt nationellt.

– Den viktiga frågan handlar om intressen, säger Christopher Dandeker. Vi lever i en värld där regeringar inte hur som helst kan skicka ut trupper utan folkligt stöd. Det blir svårare att säga att vi gör det för att försvara Sverige. Då är frågan vad det har att göra med Sverige. Svaret är att vi inte längre försvarar territoriet utan intressen. Vilka är då Sveriges intressen? Jo, det är en värld där stater inte tillåts falla sönder och diktatorer härja fritt. Genom att ställa våra soldater till FN:s förfogande gör vi vår del för att försvara de värdena och det kommer oss till nytta. Och då kanske folk säger att det bara är politik och struntprat. Vad gagnar det Sverige att få hem tio kistor från Afghanistan? I mitt hemland har regeringen lättare att argumentera för sin syn. Vi har en gammal historia att sända ut soldater och när vi sänder ut trupp drar vi en gräns mellan nationellt försvar och nationella intressen. Olika länder har olika stort manöverutrymme.
Christopher Dandeker tror att Sverige har en intressant historia på gång.

– Det är det som gör Sverige så fascinerande. Å ena sidan har Sverige en tradition av ett starkt nationellt försvar, en förberedelse för ett krig som inte kom. Å andra sidan har Sverige ett mycket bra rykte för sina fredsinsatser. Frågar man britterna vilka de vill samarbeta med så stryker de en massa länder från listan, men inte Sverige.

Så Sverige behöver inte göra om så mycket. Här finns en tydlig profil av fredsinsatser att bygga vidare på. Sedan gäller det att förklara för svenska folket att vi inte gör detta för att vara hyggliga utan för att värna om våra intressen. Det är en svår uppgift att sälja in det budskapet och därför ska det bli så intressant att följa Sverige de närmaste åren.

Jan-Ivar Askelin, Framsyn 2008/4